Tisdag 111011

Nu är det dags att få föja allas kära "farbror" Melker! Melker går i Daimgruppen, som leds av dagisfröken Tina. Hihi, ja eller ser man oss ute på promenad kan man tro att vi leds av Melker - han går ju alltid först   

Här på dagis går ju melker under smeknamnet "Farbror Melker" eftersom han är en sån riktig mysis, han är verkligen genomsnäll, supergo och kommer överens med alla! Nykomlingar eller veteraner, gamla som unga - ja, alla hälsas välkommna av farbror melkers viftande svans!

Melker kom till dagis samtidigt som boxkompisen Lea - värsta retriverfesten   Han hade knappt tid att säga hej då till matte, det är ju bara så kul att komma till dagis! Sen var det dags för promenad och då stod melker redan i givakt vid boxdörren och väntade på fröken. Kanske visste han vad fröken planerat för "daimarna"? Denna gång bar det iväg till skogen - till melkers stora förtjusning! Väl inne i skogen hittade han en prasslande buske - den måste man ju bara skälla på! Men han tystnade snabbt när dagisfröken sa till, trots att man såg att han verkligen tänkte "Tråktant".. Men cool som han är glömde han det lika snabbt och hittade något annat spännande att lukta efter.

Efter nästan två timmar var det dags att gå tillbaka till dagis för lite välbehövlig lunchvila. Och det gjorde melker på sitt egna speciella sätt..

   .. på rygg med alla ben i luften! Han är bara en riktig sötnos den där Melker.   

Sen var det dags för eftermiddagspromenad, hela daimgruppen var lite mör efter skogsturen på förmiddagen men inte Melker!! Nej, nej han är ett riktigt energiknippe trots sina 7 år.   

När vi var klara med eftermiddagspromenaden var det dags att vänta in hemgången - vilket i melkers fall ofta är ett race från boxen till entrén och då gäller det att husse eller matte är redo med grinden, han får ju alltid upp sån fart att han inte alltid hinner stanna.. Hihi som sagt - ett riktigt energiknippe!

Labrador retriever eller labrador, vardagligt ibland kallad labbe, är en apporterande fågelhund som ingår i rasgrupp 8 (stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar). Den anses ha ett vänligt sinnelag och en "will to please", egenskaper som har bidragit till dess popularitet runt om i världen och till att den ofta nyttjas i samhällets tjänst som till exempel ledarhundar eller narkotikahundar. Trots att labradorens i dag vanligaste användningsområde torde vara som sällskap är den en jakthund, en apporterande fågelhund, vars uppgift det är att söka och bärga nedskjutet byte. Labradorer arbetar mycket gärna i vatten.

Swinto är en puli. När han kommer på morgonen sätter han sig fint för att få sig en godbit. När han ska in i boxen sätter han sig igen, och tittar sådär sött på fröken -kanske finns det en godis till i frökens ficka??

Nyklippt Swinto   

I boxen ligger Swinto i någon av sina favoritbäddar. Han gillar när fröknarna har gjort en liten mysig vrå i nåt hörn, med en mjuk bädd och många fina filtar. Ibland är det varmt, då ligger han direkt på golvet. Nästan aldrig ligger han i soffan -om inte nån av fröknarna ligger där förstås, för då vill han ju självklart också vara med!

Swinto går i "Snickers-gruppen" med Smilla, Angie, Vincent, Hugo, Bamse och deltidarna Kajsa och Mimmi. Det är "fröken" Linda som har hand om denna grupp. Det roligaste Swinto vet är hundmöten, för då går hela gruppen åt sidan och sätter sig runt Linda -så blir det godisutdelning. Men ibland måste Swinto få skälla lite, antingen på den mötande hunden eller på nån i gruppen som är lite väl livlig. Swinto gillar också något som Linda kallar för "sitt-leken", det är när fröken säger "sitt" och den (eller de) som är snabbast att få ner rumpan i backen får en godbit. Sen börjar leken om. Och Swinto, han är så snabb så han får många godbitar   

Swinto med kompisar uppe på högdalstoppen sommaren 2011

Swinto i rastgården våren 2010

På väg in på dagis med "snickers-gruppen"

Swinto gillar inte när det står människor utanför dagis och tittar på gruppen när vi är på väg ut. Då vaknar vakthunden i Swinto och han skäller ut dem efter noter. Då får fröken Linda ha tålamod och vänta tills Swinto har funnit sig i situationen och lugnat sig, annars är han väldigt uppe i varv hela promenaden.

Swinto gillar klickerträning och i princip all annan sorts träning där han får använda hjärnan. Han tycker det är extra roligt på dagis de dagar då fröknarna plockar fram agility-banan eller om dom tar med honom ut på ängen i långlina och kör lite spår eller godissök. Eller bara lek -det är kul det med   

Swinto roar sig med "hjärngympa"

När Swinto ska gå hem på eftermiddagen, ja då har han väldigt, väldigt bråttom! Då skäller han massor om fröken är för långsam -och det är hon ju alltid, så bråttom som Swinto har. Men eftersom han också gillar så väldigt mycket att träna, speciellt med klicker, så brukar fröknarna träna detta ibland på dagarna. Då "låtsas" vi att Swintos husse eller matte står i hallen, vi tar på hans koppel och går hela vägen ut i hallen. Hela vägen kör vi med klicker och massor av gott godis. Sen när matte/husse väl står där på eftermiddagen, då gäller det att ha tålamod och inte ha lika bråttom som Swinto. Vissa dagar går det bättre, vissa sämre. Som dagisfröken till Swinto lär man sig massor av nyttiga saker, för hans hjärna jobbar så snabbt så man får hela tiden träna på att bli ännu snabbare   

Swinto är en charmig och omtyckt liten individ här på dagis. Han vill dock gärna ha lite tid på sig att lära känna nya personer, men när han väl gjort det -då är han världens mysigaste   

Puli är en vallhund från Ungern. Det är en medelstor ras med en mankhöjd på mellan 34 och 47 cm. Pulin är en förhållandevis frisk ras som kan bli upp mot 15 år gammal. Rasen är lättlärd och intelligent, men kräver konsekvent träning från tidig ålder och passar därför bäst hos den lite mer erfarne hundägaren. Rasen passar bra som vallhund, men även till agility, lydnad, bruks, utställning mm. Pulin är också en god vakthund som besitter en del skärpa. Den skäller mycket och högt och reservation mot främlingar är rastypiskt, men bör ej förväxlas med rädsa eller aggressivitet.

(hämtat från Wikipedia)

Ally är världens snällaste Beagle. Och hennes öron är så mjuka så man kan liksom inte sluta dra i dom. Tur att Ally tycker det är mysigt   

Ally älskar dagis. Hon har vänner i alla boxar. Hon kan konsten att prata med alla raser och leker lika snällt med alla, oavsett storlek och utseende. När det kommer någon ny, och kanske lite osäker, dagishund så tar Ally hand om välkomnandet. Snabbt har hon fått den nya att känna sig som en i gänget.

Ally älskar att busa. Tyvärr är dagisfröknarna såna där tråkmånsar som tycker att man inter får busa hur mycket som helts inomhus. Dom påstår att det höjer stämningen och att alla mår dåligt av det. Fast det håller Ally inte med om -hon tycker bara det är roligt! Som tur är får Ally gå till rastgården minst en dag i veckan och där får hon busa hur mycket hon vill. Oj, vad hon busar!! Bästisarna är Theodor och Angie. Eftersom dom aldrig kan sluta busa så får dom inte bo i samma box inne, vilket Ally tycker är jättetråkigt. Hon försöker alltid smita in där på morgonen   

Men i rastgården, där busar dom i massor!!

I boxen har Ally precis fått en ny kompis, som faktiskt verkar vara nästan lika kul som Theodor och Angie. Han heter Milo. Förut bodde Ally i en av de mindre boxarna, men nu har hon flyttat till en större, eftersom hon ju kommer så bra överrens med alla. Ally gillar sin nya stora box.

När det är dags för lunch går Ally runt och kikar vad alla andra har i sina skålar. Hon försöker sno från dom andra och vill inta ha sin egen mat -trots att hon får hemlagat och de andra äter torrkulor. Alla andra vill sno Allys mat   

  
Sen snarkar sig Ally igenom lunchvilan, tills det är dags för eftermiddagspromenaden. Då går hon ut med Fröken Tina och gänget, som består av Atlas, Stella, Tindra, Spike, Melker, Bonzo och Bravo. Eftermiddagsrundan går över ängar som luktar jättegott, då går Ally med näsan i backen nästan hela tiden. För är det nåt en Beagle kan -då är det att nosa!

  Här är Ally ute med Fröken Tina, Bamse, Atlas och Stella.

När matte och husse kommer och hämtar vill Ally gärna ta en titt i butiken. Ibland får hon något gott med sig hem -det gillar Ally. Hon gillar också leksaker, men matte säger att hon har sönder dom så det är ingen idé att köpa. En gång snodde Ally en jättekul leksak ur en låda som stod på golvet -då fick husse vackert betala   Nästa dag ville Ally ha en ny, för då var den gamla trasig....

Beaglen har i många år använts som jakthund i många länder. Beaglens ursprung kan spåras till England och den tillhör kategorin "hounds". Beaglen användes i större koppel, upp till ett tjugotal hundar ledda av en "master", till jakt efter hare. Räv jagades med s.k foxhounds och då med ett flertal jägare till häst. JÄgare med beaglekoppel gick till fots (beagling). Den moderna svenska beaglen är i första hand en s.k drivande jakthund, vilket innebär att den spårar upp vilt och genom skallgivning följer viltets löpa. Beaglens vilt framför allt är hare. Den är också användbar för rådjurs och rävjakt. Beaglen kan också vara en lämplig sällskapshund men eftersom den är motionskrävande passar den bäst hos en jägarfamilj.

(information om rasen hämtad från Wikipedia)

/L

Leo tycker om dagis. Fast när matte lämnar på morgonen kan det vara lite jobbigt att skiljas. För matte är en riktig favoritperson. Men när han väl har kommit in i boxen går det bra. För Leo gillar faktiskt att vara på dagis.

En annan sak som Leo gillar, det är att vara ute. I Leos promenadgrupp går en snygg tjej som heter Lea. Hon är en golden retriever. I gruppen går också Swinto, Rasmus, Mexi och nykomlingen Majlo, som är en Jack Russell. Majlo bor i samma box som Leo och är en rätt kul typ. Han gillar att leka -och det är nåt som Leo också gillar, förutom promenader. I gruppen går också Mimmi, som är på dagis varannan vecka.

När dagisfröken tar med gruppen upp till Högdalstopparna blir Leo glad, för han tycker om att klättra upp och ner -och han gillar utsikten från toppen! Något som Leo kan tycka är jobbigt ibland, det är hundmöten. Fast om han frå prata med dagisfröken och får några godbitar under mötet, då brukar det faktiskt gå riktigt bra. Att det är jobbigt just nu, det är bara för att han utvecklas så mycket "uppe i huvve", eller det säger iaf dagisfröknarna.

  Lea och Leo   

Leo har blivit jätteduktig inne i boxen. När han var yngre var det väldigt mycket bus, speciellt med kompisen Hugo, som också är en ridgeback. Men nu när Leo börjar bli lite mer vuxen, då kan han faktiskt ligga och vila heela långa lunchen -trots att den är jättelång!

Fast just idag gick ju inte det, även om han hade velat.... För just idag har dagisfröknarna snackat ihop sig med husse och bestämt att klorna ska klippas! Dumheter, tycker Leo om såna onödigheter! Men, man får väl foga sig, så håller man fröknarna nöjda och glada.... Helt dumt är det inte heller, att få lite extra uppmärksamhet. Och så kan man passa på att pussa lite på fröken, när hon är upptagen med klorna   

Och så får man bli handmatad, om man är så kräsen som Leo....

När Leos husse eller matte kommer för att hämta, då ska det gärna gå fort. Fort ska fröken komma och hämta i boxen, fort ska kopplet på och fort ska han ut. Men fröknarna tyckte det var så tungt att hålla honom när han kastade sig iväg för att möta husse och matte, så dom kom på en till sån där "onödighet", att träna på att gå fint i gången fram till grinden.... Det kostade massor av godis, men nu kan Leo det iaf -när han vill   

Rhodesian Ridgeback

Sitt rykte till trots så är Rhodesian ridgeback en mild hund med vänligt sinnelag. Den söker mänskligt sällskap och mänsklig uppmärksamhet och är ofta förtjusta i barn, som den har stort tålamod med. En ridgeback med bra temperament är lugn och värdig, har självtillit och blir inte upprörd över bagateller. Den möter världen med nyfikenhet och utan rädsla. Ridgebacken besitter stor självständighet, men vill inte gärna vara ensam.
En ridgeback tyr sig till sin ägare men är ingen slav. Den utför inte uppgifter som saknar mening för den. Hunden funderar innan den bestämmer sig för om något är tillräckligt viktigt för att bli utfört. Ridgebacken är listig och har humor. Ser man inte upp är det lätt att man blir överlistad.

/L

Idag är det Mexis dag! (fredag)

Och hennes ägare har tagit det stora beslutet att ge oss fröknar fria händer att trimma ner Mexi inför sommaren! Så det var en orolig matte som lämnade in Mexi på morgonen.. men Mexi skuttade in i boxen glatt ovetande om vad som väntade!

På förmiddagspromenaden vandrade vi iväg med två gäng till högdalstoppen! Vi var ute 2 h och hundarna tyckte det var extra skojigt att gå en så stor grupp tillsammans!   Lea, Cesar, Swinto, Kiwi och Rocky.   Smilla satt och njöt av den fina utsikten och funderade säkert på allt bus hon ska hitta på till helgen ..        

Mexi njuter för sista gången av sitt hårsvall!

   En nöjd dagisfröken med flera godissugna vovvar!
Smilla, Mexi, Vincent, Theodor, Mimmi och Hugo.    
Sedan bar det av!!
Linda börjar med att få av det mesta på ryggen.

  
Nästan 2 timmar senare, nybadad och kortklippt:    

Det vart en lång dag för Mexi med bergsklättring och total make-over!

Samt en bit färskfoder till lunch - Kan man vara nöjdare efter en dag på dagis?  

Bichon havanais.

Bichon havanais är närmast släkt med Bichon frisé och Bolognese. De är långhåriga småhundar med 2000-åriga anor.

Namnet havanais syftar på Havanna, då rasen utvecklades på Kuba (men kommer ursprungligen från Medelhavsområdet). Till Sverige kom rasen 1988, och har snabbt ökat i popularitet, inte minst då pälsen är gynnsam för pälsdjursallergiker. 
Den är en av de tre raser som lever längst i Sverige.

Havanaiser lämpar sig väl som sällskapshundar. De har ett måttligt rörelsebehov och är lättdresserade, och uppskattar därför agilityträning. De klarar också spårning. Det finns till och med exempel på havanaiser som klarat jaktprov för rådjur! Havanaiser har använts förr som sängvärmare hos fint folk, eftersom de trivs i värme, och de har även använts som cirkushundar.

(källa : wikipedia.org/wiki/bichonhavanais)

/H

Idag är det Hugos dag! (torsdag)

På morgonen när Hugo kom till dagis lade sig han direkt tillrätta i sängen med sin kompis Picasso! Vilar för en dag med en massa bus!

Vid 10-tiden gick vi ut på långpromenad i skogen! Vi var ute ca 1,5 timme och Hugo gick med några dagiskompisar som han vanligtvis inte brukar gå med. Extra förtjust blev han i Lea, dagisets tjusigaste golden tik!

         Hugo var glad och hade mycket energi idag, vi gick över stockar och i terräng så hundarna fick öva sin förmåga att lyfta på benen och orientera sig i skogen! Vi lyckades också undvika regnet idag så extra glad var dagisfröken!

Hugo brukar alltid gå väldigt fint i kopplet på promenaden och tycker om att gå extra nära och ibland ge en kärleksfull liten buff på benet på dagisfröken så man får en leversnitt!

Efter lunch var Hugo trött och ockuperade sig i sängen åter igen!

  Hugo är den största rhodesian ridgeback vi har på dagis, och bor i den s.k "ridgeback boxen"!

Rhodesian Ridgeback

Sitt rykte till trots så är Rhodesian ridgeback en mild hund med vänligt sinnelag. Den söker mänskligt sällskap och mänsklig uppmärksamhet och är ofta förtjusta i barn, som den har stort tålamod med. En ridgeback med bra temperament är lugn och värdig, har självtillit och blir inte upprörd över bagateller. Den möter världen med nyfikenhet och utan rädsla. Ridgebacken besitter stor självständighet, men vill inte gärna vara ensam.
En ridgeback tyr sig till sin ägare men är ingen slav. Den utför inte uppgifter som saknar mening för den. Hunden funderar innan den bestämmer sig för om något är tillräckligt viktigt för att bli utfört. Ridgebacken är listig och har humor. Ser man inte upp är det lätt att man blir överlistad.

(källa: www.srrs.org Specialklubben Rhodesian Ridgeback Sverige)

/ H

Ps. Idag fredag fick alla hundar falukorv till lunch och Hugo åt sin mat extra glatt!

Smilla kommer till dagis pigg och glad. Det är fredag och ser ut att bli en strålande fin dag. Smilla är något av en godisgris, så hon sätter sig såååå fint för att få sig nåt gott –en bra start på dagen   

Inne i boxen lägger sig Smilla i sin favorithörna. Där ligger hon och småsover tills det är dags för hennes grupp att gå ut. Idag är det många som är fredagslediga, så det är en väldigt liten grupp –bara 5 hundar. Det strålande vädret håller i sig och när vi kommer ut är det varmt och skönt. Vi går över ängarna och njuter av solen, hundarna nosar runt i gräset och hittar en och annan harlort som slinker ner innan fröken hinner med…

  Smilla och gänget

Smilla är väldigt duktig i gruppen. Vissa perioder tycker hon att det är lite jobbigt med hundmöten, speciellt om någon annan i gruppen också tycker det och skäller och har sig. Då får dagisfröken jobba lite med Smilla och säga att det är helt ok att hunden går förbi oss. Lite godis får Smilla när hon är duktig och håller kvar kontakten med fröken istället för att bry sig om hunden. Och det gör hon faktiskt nästan alltid. Om man går själv med Smilla då är det aldrig några problem med mötande hundar. Om dom inte är något alldeles speciellt fula eller otrevliga förstås ;) 

När det är dags för lunch tar jag ut Smilla en stund i gräset. Hon får nämligen ingen lunch på dagis och det är inte helt lätt att vara en godisgris och inte få när andra får…. Vi gör ett litet godissök i gräset istället, det tycker hon är väldigt roligt. Smilla har gått spårkurs så det där med nosarbete det kan hon  

Över lunchen sover Smilla sött, ibland snarkar hon lite -så djupt sover hon. Och sen är det dags för eftermiddagspromenaderna. En kortare promenad med mer sniffande och filosoferande.

Sen börjar fröknarna städa och det tycker Smilla är lite tråkigt faktiskt. Ibland så tråkigt att hon ”gråter” lite för att få uppmärksamhet. Det låter så ynkligt så fröken kan faktiskt inte låta bli att gå in och mysa en stund med tuffa boxern Smilla  

När familjen kommer och hämtar Smilla hoppar och krumbuktar hon som en rodeohäst, så glad är hon. Och sen sätter hon sig för att få en godisbit -fröken, försök motstå dom mörka ögonen…  

 ´

Boxern är en tysk brukshund som mår bra av att arbeta. En boxer är intelligent, läraktig och arbetsvillig och har de egenskaper som finns hos en brukshund - bl.a stark flockkänsla, livligt temperament och mod. Boxern är en mentalt stabil hund. Även om boxern bestitter mycket arbetsvilja så är det en självständig och envis ras och uppfostras därför mest framgångsrikt med ett gott samarbete mellan förare och hund. Boxern är sorglös i familjen med ett muntert och vänligt temperament vid lek. Den är lika angenäm och värdefull i familjen som följeslagara, skydds- eller tjänstehund.  

Boxern har ”en ängels själ i en gangsters kropp” (citerat från Svenska Boxerklubben)

Chilla kommer till dagis tidigt idag, trots det är hon pigg. Det brukar hon inte vara, Chilla brukar stå och gäspa sömnigt bakom grinden när jag öppnar den. En godis får hon innan hon travar in till sig. Inne i boxen ska Chilla äta frukost. Hon brukar hjälpa till att hälla upp den i skålen, sen sätter hon sig i sin ”favoritkorg-att-äta-i”, skålen lägger jag ner i korgen. Sen lägger jag en mjuk filt över Chilla, för hon är nämligen en nakenhund och det kan vara lite kyligt på dagis på morgonen. Så sitter hon där under filten och äter sin mat. När hon ätit lägger hon sig i någon av ”favoritbäddarna-att-sova-i”. Då får jag gå in och lägga om henne filten igen. Sen är det bara näsan som sticker fram när hon ligger där och sover.

När dagisfröknarna börjar ramla in och hundar kopplas på, då är Chilla vaken och otålig. Hon vill vara med, hela tiden. Och hon vill gå ut och göra roliga saker. Hon vill inte sitta i sin box och ha tråkigt!

Chilla började på dagis när hon var liten valp och känner oss fröknar bra.

Vilket betyder att hon vet precis hur hon ska ”träna” sina fröknar att göra som hon vill   

 Eftersom hon har så bråttom får hon komma ut på första rundan. I promenadgruppen är Chilla väldigt duktig och går fint i kopplet. Annat var det när hon var yngre, då hon helt plötsligt fick för sig att ta ett snabbt varv runt hela gruppen så att vi blev alldeles intrasslade i hennes koppel allihopa    Det tyckte hon var väldigt lustigt…

Idag är det fredag och Chilla får följa med till rastgården. Det tycker hon om, väldigt mycket. Trots sin "nakenhet" trivs hon faktiskt i rastgården hela året runt, i regn och rusk, den kallaste vinterdag eller varmaste sommardag...

Tillbaka på dagis är det dags för lunch. Chilla tycker om att äta långsamt, medan Rocky som dammsugit i sig sina kulor tittar trånande på hennes skål. Sen är det lunchvila och Chilla sover en stund. Tills hon vaknar och har tråkigt...

"Hallå, händer det nåt kul på det här stället eller???"

Det blir lite godissök i boxen, som både Rocky och Chilla uppskattar. Sen är det ju dags för eftermiddagspromenaderna   

Chilla ligger sen och vilar tills husse hämtar. Förutom om någon kommer in, då vill vakthunden i henne tala om för oss att någon kommer....Det spelar oftast ingen roll att vi redan upptäckt den som kommit, eller ens att vi pratar med personen i fråga...

Mexikansk nakenhund (Xoloitzcuintle) är en av världens mest sällsynta raser. Man tror att det är den första renrasiga hunden som invandrade till Nordamerika via Berings sund.  Namnet Xoloitzcuintle bildas av de aztekiska orden för solguden(Xolotl) samt hund(Itzcuintli). Rasen är i dag Mexicos nationalras. Xolon var en bra vakthund och höll även onda andar borta. Aztekerna avlade Xolon som husdjur, sängvärmare och för offer, man åt också xolon. På grund av de spanska erövrarnas hämningslösa slakt på rasen höll den helt på att utplånas. På 1950-talet tog den mexikanska kennelklubben tag i arbetet att rädda och återetablera rasen. Man hittade då endast ett 100-tal som överlevt i det vilda, hittat hem hos turister eller överlevt då dom bott i avlägsna och svåråtkomliga byar. Rasen finns i tre storlekar: standard, miniatyr och toy.

/L