Jag lärde känna Ludwig i januari 2010. På den tiden var han ung och pigg - och glad. Alltid så glad. De små benen jobbade hårt för att bära honom framåt i den takt han önskade, vilket ibland såg rätt lustigt ut. Han hade alltid bråttom in på dagis - och kom självklart med det bästa humöret. Han gillade att springa och var en självklar lekkompis i rastgården.

Det är inte lätt att minnas såhär i efterhand, hur den friska Ludde var. När han blev sjuk hörde och såg han dåligt, vilket gjorde att han, som en gång haft så bråttom, nu höll sig nära. Helst gick han precis bakom fröken, så nära att han kunde känna hennes ben. Eller också var det någon fyrbent kompis som skänkte honom tryggheten han behövde på promenad. Men visst hände det att han släppte loss fortfarande, och sprang så fort benen bar. Även om det kanske inte gick fullt lika fort som tidigare.

Han gillade agility, han snarkade som en hel karl under tysta timmen, och när man myste med honom fnös han ut små droppar som landade i hela ens ansikte. Han följde med på våra utflykter in i det längsta, även om det hände att han fick skjuts hem...

Ludwig var alltid glad, och en vänlig själ. När vi inte hade setts på ett tag brukade han nosa på min hand en stund, sen började det spritta i hela den lilla kroppen. En hundälskare vet hur det värmer att se glädjen hos en hund som ser dig. Och det värmer ännu lite mer när hunden ifråga faktiskt inte ser så bra, utan istället tar sig tiden att låta nosen förstå vem du är.

Ronja och Ulrika hade fördelen att lära känna Ludwig på djupet, då han följde med dem hem. Ulrika berättar om en vinter då hon lovat Luddes ägare att han skulle få rusa av sig på gården på landet. Det visade sig att det kommit massor av snö, så Ulrikas man skottade upp gångar för Ludwig att springa i. Och som han sprang!

Vi förlorar hundar, det är en del av yrket. De flyttar eller går i pension -och ibland vandrar de hela vägen till regnbågsbron. Det blir aldrig lättare. Att gå igenom flera års foton, att se alla dessa bilder på utflykter, glädje, sol och regn. Miljontals små minnen där Ludwig var delaktig. Vi saknar Ludwig och vi saknar hans familj. Här på dagis saknas en liten dansande Ludwig, en vänlig själ med glatt sinne.

Ludwig somnade in i december 2014. All kärlek till hans familj   

/Linda

 

Maja&Lina

19 januari 2015 17:26

Så jävla fint, tack. Verkligen, tack!!!
Maja & Lina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er!   Nu har dagen kommit då det är min sista arbetsdag på Nos mot Nos, det känns väldigt märkligt att jag inte längre ska komma hit varje morgon och mötas av viftande svansar och mängder med pussar från alla dagishundar.   2 år gått v...

Hejsan på er, nu var det länge sen sist!   Olyckligt nog när jag hade lovat massa blogginlägg och härliga bilder så får jag inflammation i blindtarmen vilket ledde till operation och en och en halv veckas sjukskrivning, därav har inget bloggande ...

Hej på er!   Idag är det första fredagen i juli vilket betyder att vi stänger kl 16:00 idag precis som vi gör alla andra fredagar i juli. Hämtning sker mellan 14:00-16:00. Lappar angående detta har suttit uppe i entrén i 2 veckors tid :).   ...

Hallå på er!   Vill påminna er om att vi fredagar i juli stänger kl 16:00, hämtning av era pälsklingar sker då mellan 14:00-16:00.   Annars vill jag bara önska er en trevlig helg!                                       ...

Hej på er!   Imorgon är det midsommarafton och dagis är då stängt, därför kommer veckans blogginlägg redan idag!   Vill bara önska er alla en super härlig midsommar, hoppas ni äter massa god mat och massa dans till ''små grodorna'' :).   ...