Direktlänk till inlägg 30 november 2015
Kära kunder, och alla andra som läser vår blogg.
Idag är det inte roligt att vara bloggansvarig, det är med frustration jag sätter mig ner och skriver detta inlägg.
Jag vill börja med att säga att vi vet att vi har våra kunders fulla förtroende och att våra kunder vet att detta inte är något som vi någonsin skulle göra. Vi vill ändå vara först med att informera om detta så att ni inte hör det från någon annan först.
Det har under dagen kommit till vår kännedom att Nos mot Nos nämns på ett negativt sätt i en grupp på Facebook. En kvinna har sett en dagisfröken sparka hundar, hålla upp dom i kopplen när dom skäller, tills dess att dom har tystnat, samt tryckt ner dom i marken. Kvinnan vet ej vilket dagis gruppen kommer ifrån, i kommentar under inlägget nämns vårt namn.
Kvinnan ger ett "signalement", vi känner inte igen oss i varken "signalementet" på fröknarna eller i beskrivningen av vad för hundar det är dom har promenerat med.
Det ska tydligen vara så att det finns en stor grand danois på det dagiset som omnämns. Nu är det ju så att vi har ett begränsat utrymme här på dagis och eftersom att vi jobbar stenhårt för att följa alla regler och lagar som länsstyrelsen kräver att vi följer har vi inte någon möjlighet att ha så pass stora hundar på vårat dagis. Vilket vi således inte heller har, vi har ett väldigt begränsat antal stora hundar överhuvudtaget här.
Det som dessa människor påstått sig se är förstås helt förkastligt och ingenting vi någonsin skulle göra mot våra dagishundar. Vi jobbar intensivt med våra mjuka metoder och använder varken helstryp eller vattenspruta på hundarna. Det är vår filosofi att hundarna ska tycka att det är kul att göra rätt, inte att dom ska vara rädda för att göra fel. Naturligtvis måste man kunna sätta gränser och säga till en hund, men det är skillnad på att göra det och att sparka en hund. Vi kan skillnaden och är därtill extremt noga med valet av personal. All vår personal har gedigen utbildning och ingen av oss förespråkar på något vis våldsamma metoder.
Vi i personalen känner oss otroligt kränkta, nedstämda och påhoppade av detta förtal. Trots att vi VET att det inte är oss detta gäller så känner vi oss begränsade i vårat arbete och har valt att en tid framöver aldrig gå själva på promenaderna, utan vi kommer nu att gå två och två i så stor utsträckning som möjligt. Dels för att alltid ha stöd från en kollega om det är så att vi efter detta skulle bli påhoppade när vi är ute och går men även för att vi ska känna att vi kan göra vårat jobb.
Det finns många dagis i området, vi möter varandra ofta. Lika självklart som vi tar avstånd mot våld, tar vi även avstånd mot att döma i en situation vi själva ej bevittnat.
Vid "pennan"
Nadia och Linda